Skrattande förstenad människa

Det var på en prästegård en sån sten, som var en förstenad människa. Prästen latte flytta in den och satte in den i spisen. Men pigan gav obsalvation på, att stenen änna som skrattade vid vissa tillfällen. Hon talte om det för prästen, och prästen gick och talte vid honom. Då svarade stenen, att han var en människa och att han ville bli begraven i kyrkogården. "Om jag blir salig, så blir jag en mullhög", sa han, "när kyrkoherden får kastat jord på mej." Ja, kyrkoherden jordfäste stenen på vanligt vis, och då blev den en mullhög.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.105-106