Tomtar i Slottsskogen

Tomtar fanns det i Slottsskogen. Mamma varnade mig, när jag var pojke att jag skulle akta mig vid bergen. För det fanns tomtar där. De hade röd luva och röd näsa. De kunde göra sig osynliga. Om dagen, var de under stenar och i bergen, men om kvällen kom de fram. Det var en ladugård i [...] där vi bodde. och där skulle en tomte hålla till. När de kom och störde honom om kvällen så fick de örfilar av honom. — I portgångar fanns han här i staden. Han hade en liten lykta. Han kilade så fort så det varr på en blink, så var han försvunnen. Gamla talade om honom. En del gamla verkstäder trivdes han också i. En gammal gubbe som var kamrat till far min talade om att det var en skräddare i Gammelstaden, som hade dom till hjälp om natten. Det var någon som kom dit sent en kväll. Han skulle se genom nyckelhålet, innan han gick in. Han ville se om skräddaren var uppe. Då fick han se att det satt fullt med små gubbar på bordet och sydde. En del klipte till kläder och en del sydde. Det gick så fort, så fort. Men skräddaren såg han inte till. Han vände och gick hem för han ville inte störa de små gubbarna i deras arbete.