Tomten som tog revansch

Att dä ska ha finnes tomtar för i vala dä ha en no hört så mönge gånger å att där som tomten håller te å trivs, där går dä dom väl i nävane, men går den imot kan dä gå rektigt illa. Å, atte dä ä faligt å säga å gäre imot tomten, dä ha ja hört så mönge historier om.

Dä va e piga som tjänte på en bonnegård, som matmora skecka ut mä ett fat mä gröt te tomten på julekväl. Ho gjorde på spetaket å tok å åt opp gröten själ, å så sätte ho dä tomma fatet te tomten på logolvet å så ropa ho inåt la; "Dä kan du få å skecka, dä ä gott nåck åt däg"; å så skratta ho. Men ho feck allt för dä ho! Nä ho hade vört ute e stönn, så börja de å grönna inni stöva, va ho tok sä te ute ätter som hon'te kom in, nä de feck sätt så te bordet för om julekväl ska en no äta alle på en gång, hover dä då sin å, så de geck ut å skulle se ätter a. Nä de då kom te lagårn så feck de höre ett sånt bedrövele väsen ifrå lon, se de geck in ätter e lökt å lyste in där, å då feck de se en liten grå tomte i rö luva, som dansa mä piga i så ällane fart, å rö å arg var'n i ansektet, å så sjongde'n. "Du ha äte opp gröten för tomten du! Du ska få dansa mä tomten du. Du ha äte opp gröten för tomten du" Du ska få dansa mä tomten du." De andre va'nte gotte ta na ifrån, å han släppt'ante fölle blon stog ur mun på na, å ho bleg liggande som om ho hade vört dö. Å ätter dä så bleg ho allri ve sä mer.