Tomtar och nattsysslor

Det var på ett ställe bortikring hemma, de hade kört in säd efter solen hade gått ner. Då körde det hela natten. På samma sätt om de högg ved efter solen hade gått ner, så högg det hela natten. Tomtarna ville ha fred.

Det kalvade en ko. Kalven var uppe i gårn och kon stod och åt, när folket kom till lagården. Det hade tomten gjort.

Tomtarna var bedrövligt små, hade peckhuva på sej. Det var på det stället, de hade bundit ett par små vantar och lagt ut i lagårn. De var borte på morron, men det låg ett par andra i stället, det såg ut som de bytt.

Det var en karl som var full och gick till kyrkogården och sa: "Ä dä någon av di gamle gubba som tör komma upp å ta ett tag mä mej!" Då kom en liten tomte upp. "Kom inte du, du lille fan, för dej sväljer ja levane!" sa karlen. Men då strök tomten till honom så bedrövligt, så han blev liggande sjuk i veckor efter det. Det var en granne, som talte om'et, och han sa, att det var totalt sanning.

De drog. Det var en gubbe, som la sej i sin lada en natt. Då kom en tomte in och hade ett rågax och kastade. "Dä va allt nåt å stanka för!" sa bonden. "Drar ja ifrå dej lika så mycke som ja har droge te dej, så ska du inte mö ha", sa tomten. Sen gick det andre vägen för honom. Bonden blev utfattig, inget förslog för honom sen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S. 105-106.