Syskon i skuggan

Det var en kvinna, som födde ett barn. Nästa morgon låg det två flickebarn i vaggan, som var så lika, att hon inte kunde skilja dem åt. De kunde ju inte ta livet av den ena, för det kunde vara deras egen. De växte och blev tämligen stora, men ändå kunde de inte skiljas åt. Så kom en dag en käring till gården, och de frågade henne, hur de skulle göra för att få reda på, vilket av barnen, som var deras. "Det är lätt gjort", sa käringen. "När du bakar nästa gång, skall du lägga degen i ena ändan på tråget, och så ska du hämta en orm och lägga i den andra ändan. Så ska du först ropa in den ena flickan och sedan den andra. Den som hör dej till, skriker och blir rädd, men den andra stannar och blir inte rädd". Hon gjorde så. Den första flickan skrek och blev rädd. Men den andra gick fram till tråget och sa: "Äh, ligger du där, ditt stygga krötter!" Så tog hon ormen i handen och gick ut med den. "Du får gå vart du vill", sa hustrun, "för du hör inte vårt hus till". Sen blev den flickan borte. Men de hörde länge, hur hon grät i skogen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.86