Spöket i gästgivaregården

Det var en resande, som kom till en gästgivaregård en kväll och bad att få ligga där över natten. Gästgivaren menade, att detta ej lätt kunde gå för sig, ty alla rummen utom ett var upptagna, och i det lediga rummet ville ingen ligga, ty där spökade det alltid på nätterna. Men den resande sade, att han hellre ville ta rummet än fara vidare, och han fick också ligga där.

Fram på natten vaknade han dock vid att det kom en skepnad in i rummet och började gå fram och tillbaka mellan sängen och dörren. Den resande försökte att tala men kunde till en början ej få fram ett ljud. Men slutligen fick han dock frågat spöket, om det ville något. Han talade då om, att han tolv år förut hade legat i gästgivaregården och då blivit mördad av gästgivaren, som kommit in och slagit en spik genom huvudet på honom och sedan tagit alla hans pengar. "Och nu vill jag att mina ben skall bli kristligt begravna", sa han och talade också om, att liket hade grävts ner under stallspiltan.

På morgonen frågade gästgivaren resanden, hur det gått att sova. Han sade, att det gått bra och att han ej hört av några spökerier, men då han for från gästgivaregården, reste han raka vägen till länsmannen och talade om, vad han hade hört under natten. Länsmannen följde med honom tillbaka och de tog upp golvet i stallspiltan och fann där ett mansskelett, som hade en spik genom huvudskålen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.135-136