Soldatens vandring i natten

En gammal soldat, som tjänte för Hallebo rote, var så illa ute för gasten. Soldaterna fingo vid den tiden gå med post, bära brev och order mellan befälhavarna. När ett sådant brev kom, måste soldaten stå upp om det så var mitt i natten och bära det vidare till nästa soldat. Denne soldat vågade aldrig gå ut utan att ha bibel och psalmbok i fickan, men även då kunde han komma ut för gasten, och det var som han trampat på skrollis — d. v. s. sådan is som bildats på vattenpussar och när vattnet under då torkat ut, spricker sönder med ett brak, när man trampar i den. Och så slängdes han långt bort från vägen, så han fick vandra timtal, innan han kom rätt igen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.125