Skogsråa och kärleken

Skogsråa kom till dem, när de låg vid kolmilan. Hon hade en lång svans som en hästesvans; så gick hon på sidan alltid. Hon hade fått makt med en karl, så han sprang ut till henne om nätterna. Hans käring gick ut i skogen och ropade: "Va ska jag göra? Jag har en tjur, som springer ifrån mej till andras kreatur." Då svarade skogsråa:
"Ge'n salt å malt å sesslerot,
dä ä tjurarnas bästa bot."

Käringen gav sin karl de sakerna. Sen hade skogsråa ankat på, att hon lärt ut detta, för hon blev ju av med sin käraste.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.52-53