Sjöl och den skräckinjagande kvinnan

En kolare hade gjort sig en liten koja och låg i. Han brände tjära i en gryta inne i kojan. Den tjäran skulle han göra beck av. Medan han höll på med detta, fick han se att dörren gick upp så sakta. Då fick han se liksom ett fruntimmer, som stod i dörren. Hon ställde sig och gapa mot honom. Hakan låg på tröskeln och övergommen stödde upp vid dörren. "Vad heter du?" frågade hon. "Jag heter Sjöl", svarade han. För det var den tron, att om man talade om rätt namn, så fick hon makt med en. "Ha I sett nö stort gapa?" sade hon. Då tog han full sleven i tjära och slängde i gapet på henne och sade: "Har du känt så het välling?" Då sprang hon därifrån och skrek: "Sjöl ha bränt mej. Sjöl ha, bränt mej". — "Ha du själ bränt dej, så må du själ ha't", skrek det tillbaka. Det var gubben hennes, som svarade på det sättet.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.55