Sjöfrun och abborrarna

Det var en gubbe, som bodde nära en sjö, och han var ofta ute och fiskade. En gång satt han i båten och åt på en smörgås. Då fick han se en hand sticka upp över båtkanten. Han stack en smörgås i handen, och därefter syntes den inte vidare. Men det dröjde inte så värst länge, förrän det kom en fin fru upp i båten till honom. Det var sjöfrun, och hon tackade honom för det han givit mat till hennes barn, ock, hon lovade honom, att han skulle få så mycken fisk, han ville ha, om han bara talade om, vad sort han tyckte bäst om. Han sa, att han helst ville ha sju år gamla abborrar, och det fick han också löfte om.

Han fick också sedan en massa med abborre, men den var bra liten. Det sa han också till sjöfrun, när han efter en tid fick se henne igen. "Ja, du begärde ju inte större", sa hon, "men om du önskar stor fisk, kan du allt få det". Och det fick han också efter den dagen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.39