Prästen och påskkäringen

Påskkäringar va ett skråty. De va en präst här i sockna, som hette Hanell. Han va på väg från Rännlands socken, å ute på Stentoft mötte han e käring, som kom riandes på en gråben. Han kände igen käringa, ho hette Marta å va här ifrån sockna. "Jaså, du e ute å reser, Marta", sa prästen. "Ja, ja har brått, far", sa käringa å skente iväg. De måtte vurt smörja som tatt slut för na, å de va nok ingen rikti gråben, ho re på, utan en som ho gjort sej utå ett får eller en häst eller ko. De va nok en horngosse, som hjälpt na.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.148