Helge och Jättekäringen

På Ellene laga de till bröllop. Där var en jättekäring med, men henne var det ingen, som kunde se. Drängen, som hette Helge, red omkring och bjöd till bröllopet. Han satt på hästen och täljde på en hornsked. När han red invid berget, ropade jätten: "Du Helge som på hornskea täljer, när du kommer till Ellene, hälsa Parme att Pussa ha föll' i äl och bränt opp sej!"
När Helge kom hem, upprepade han jättens hälsning. Då fick han se jättekäringen. Hon slängde en patte på var axel och sprang till skogen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Våra gamla berätta - Folkminnen från västsverige. Göteborg. s.25