Gasten och kopparkitteln

På min fars tid var gasten nere i Frändefors socken. Han skrattade och flaxade. Han höll sig på en viss skog, och den skogen var folk alltid rädda att gå över. Så hände sig en gång att en piltunge gick över den skogen. Han hade fått betalning av äldre personer, om han vågade gå den vägen. Han tog sina sex styver i näven och gick. När han kom till en kulle, gick han upp på den och började dansa, hoppa, flaxa och skratta så mycket han orkade. Rätt vad det var så kom gasten och frågade, vad han var så glad åt. "Jo, se här ska du få se, vad jag har!" svarade pilten och visade sina sex styvrar. "Det var väl inte mycket att vara glad över", sa gasten och fortsatte: "Om du finge se, vad jag har!" Så fick pilten se en stor kopparkittel full med pengar. Då slängde han sina sex styvrar i kitteln och sa: "När du har så mycket pengar, så kan du gärna ta dessa också". Då började gasten jämra sig och skrika och kunde inte gömma kitteln. Pilten tog både kitteln och pengarna.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.125-126