Den mystiska skogsdrömmen

Det var en gumma, som en kväll var ute i skogen och leta efter korna. Hon kom då till ett mycket litet hus, som hon aldrig sett förr. Hon gick in där och inne i huset fanns en del mycket små personer. De bjödo henne sitta och ville också ge henne en kaka, men den vågade hon ej ta emot, ty hon förstod, att det ej var vanligt folk. Detta tyckte de ej om, och strax efteråt blev det henne omöjligt att hålla sig vaken. Hon vaknade ej förrän solen stod högt på himlen, och då satt hon på en stubbe ute i skogen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.93