Brorsan och lyktgubben

Min bror sprang i kapp med en lyktgubbe. Det bar iväg till skogen med gubben och min bror följde efter. Till slut måtte mor gå ut och ropa namnet på min bror, eljest hade han blivit förvillad. Han talade om att han hade sprungit efter gubben det mesta han orkat. Han tyckte att det blev roligare och roligare att springa.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.122