Bränsle och bråk i skogen

En gubbe var i skogen och kolade. Han bodde i en koja med eldställning. Gubben var även tjärbrännare. Han hade med sig en gryta och kokade beck om natten, under det han passade milan. Bäst han satt, öppnades granrisdörren av en dam, som såg ganska snygg ut och som frågade: "Vad heter Ni?" — "Ja heter Sjöl", svarade gubben. Då blev damen förnärmad och ställde sig att gapa. Underkäften räckte till golvet och överkäften till taket. "Har du sett nån gapa så stort förr?" frågade hon. "Har du känt så het välling förr?" frågade gubben och slängde den kokande beckgrytan i halsen på henne. Då sprang hon till skogs och ropade: "Sjöl brände mej, Sjöl brände mej". — "Ha du själ bränt dej, får du själ ha't", svarade gubben hennes borti skogen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.55