Vrål och hans hunger

I Häsche i nolaste än av Bohuslän var det en jätte, som hette Vrål, som var gift med en kristen kvinna, som var där i Häsche. Vrål ville obegripligt gärna ha mat. Det stack in ett huvud en kväll. "Ge Vrål mat, dä ska inte fattas!" sa det.

Han hade varit i Strömstad efter tolv plogjärn, som han gick och bar. Han mötte en karl, som sa: "Vi vilar oss, medan vi pratar". När Vrål sen reste på sej, sa han: "Hade jag trott, att vilan var så god, skulle jag tagit tolv plogblad till".

De fick inte hästarna ur fläcken med honom, då han var död, utan de begravde honom i Häsche. Det har de talat om många. Jag hade en bror, som varit på Bärby och Häsche och arbetat på en såg, och han hade sett graven.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.79-80