Trots det osynliga väsendet

Di gamle här trodde på att det fanns något, som drog till somliga hem. Di kalla denna för dragdocka. Mor brukade säga ibland, att vi behövde en dragdocka. Det skulle vara ett osynligt väsen, som drog till en det en ville ha. Det var sådant som hade stannat kvar sedan hedendomen. Valles hon skulle se ut, hörde jag inget om.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S. 110.