Spökeriet vid järnvägen

Det allra värsta spökeriet var här, när de byggde järnvägen för 60-70 år sen. Det var förfärligt det. Jag talte vid folk, som sett det. Det var hos en f. d. soldat, som hette Mild. Det tog allt som fanns i huset och kastade det hit och dit. Grytan hoppade upp och ner på golvet. Det höll på så länge. Alla som kom dit såg och hörde det. De hade dit en präst, men det gjorde ingen nytta. De trodde, att det var någon levande, som var orsak till det.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.139