Rösten vid graven

Det var en präst, som en kväll gick på kyrkogården. Så fick han höra en röst vid en grav, som sade: "Rockesnoppen är dryg". Så sade den flera gånger. Så gick prästen hem och talade om detta för sin fru. Då kom hon ihåg, att det var en gumma, som spunnit garn åt henne och ej hade fått betalt för sitt arbete. Då lade pastorn betalningen på graven, och efter den dagen blev det tyst.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.134