Kvarnens mystiska händelser

Vi var flera stycken i kvarnen och vi hade väl fått litet brännvin i oss, så vi skulle ha roligt och dra krok, och då kom vi att bli högstilta. Rätt som det var så kom mjölnaren och skrek på oss, att vi skulle vara tyst. Då gick kvarnen, så att eldgnistorna kutta från henne. Vi fick ge oss huvudstupa ut och fick inte mala mer den natten. Sen en annan gång tala mjölnaren om, vad det var fatt. Strömgubben hade varit ond och släppte på vattnet så mycket han orkade. "Hade inte jag gått ner med tobak till honom den gången", sade mjölnaren, "så hade han tänt eld på kvarnen för mig".

Ibland när han var på den raden, så tog han tag i vasshjulet och höll i det. Då gick det inte att få igång kvarnen, förrän han var sinnad att släppa. Han skulle inte vara mer än en halv aln lång, den gubben, och var han fick sin styrka ifrån, kan jag inte begripa.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.33