Förtrollad till gråben

En bonde hade blivit förtrollad till mankuse. Han kunde stundtals bli förvandlad till gråben, och han kände när denna förvandling kom över honom. Denne bonde, som hette Anders, och hans gumma voro ute och stackade hö vid en skogsslått, då mannen plötsligt yttrade, att han måste gå åt skogen ett tag. Kvinnan fruktade för vargen; hon var havande och för sådana var han särskilt farlig. Hon bad att mannen inte skulle gå ifrån henne.

Mannen föreslog, att hon skulle klättra upp på höstacken för att vara fredad, ifall gråben visade sig, och så skulle hon ropa Anders, och då skulle han komma med detsamma.

Mannen hade jämnt försvunnit i skogen, så kom gråben sättande fram mot stacken. Hustrun försvarade sig med räfsan och gråben fick många slag. Men likväl högg han tag i hennes kjortel, så att en stor bit följde med. I förskräckelsen kom hon nu ihåg, att hon skulle ropa, och ropade Anders så mycket hon orkade.

Gråben lunkade iväg bort mot skogen, och om en stund kom mannen tillbaka. Men hustrun fick då se, att det satt trådar av hennes kjortel emellan hans tänder. "Men kära du, du har ju trådar i dina tänder av det stycket, som vargen tog ur min kjortel!"

Mannen blev räddad från förtrollningen genom detta och glädjen var stor hos bägge två.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.144-145