Vargspråk och hemligheter

Vi hade en gammal gumma hos oss hemma, när jag var barn. Hon dog när jag var fjorton år, och då var hon nittitvå år. Hon talade om en karl, som fick springa varg ibland. Det var en gift karl. Han och hans hustru var ute och rakade ihop hö, och då kom det på honom, att han skulle bli varg. Då det var lidet om lite, sa han, att han var tvungen att gå ifrån. Hon såg tre spår med sko på fot, sedan var det vargaspår efter honom. Och medan han var av, hade han fått fatt i en lamme.

Så en annan gång var de ute och stäckte, och då kom det på hOnom igen, att han skulle bli varg. Hustrun fortsatte med arbetet, men allerbästdetvar så kom en varg springande ur skogen och ville åt henne. Hon kröva upp på en höstack och sa: "Jag tror du är lika snåler som min Päar!" Men med detsamma hon sa hans rätta namn, blev han människa igen, och sedan slapp han gå varg mer.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.111