Kärringen och brödet

Min farbror Johannes, som var något äldre än min far och han var född 1828 samt dog när han var 26 år, var med Sparströms Anders i skogen för att borra till träskor. På den tiden hade ju alla litet dåligt med maten; det var ju ibland missväxt. De hade kanske ej ätit något vidare på dage. Hela dagen tyckte de sig höra liksom om mnan slog med grisslor inne i berget. Något därefter kom det fram en liten rynkig kärring ur berget med en fjärding nybakat varmt bröd i vardera näven. Hon kom fram till de båda männen och bjöd dem brödet. Sparströms Anders tog den ej. Då blev bergakärringen arg och öste ur sig "Ät'et du, du skall inte må illa å't, men den andre glopern han ska' nok få sitt."

Sparströms Anders märkte inte något skärskilt med hälsan men min farbror Johannes, som var för stolt att ta' emot något av en bergakärring, blev illa sjuk under natten.