Hästen och fällekniven

Det var en som var ute och körde. Då var det något som lassa sej på, och hästen blev svett och orkade inte gå. Han, som körde, tog upp sin fällekniv och gick av vagnen och fram till hästen och for med kniven under selen och ryggstycket, och sen orkade hästen dra igen lika bra som förut. Men när karlen tittade på kniven, så fick han se, att det satt en bit av ett ryggben på bladet. Det skulle ha blivit när han skar och träffade gasten, medan gasten satt på hästen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.96