Det ihåliga fruntimret

En gubbe var på Vrångetjärns ås och tog näver. Fram på eftermiddan blev han hungrig. Då fick han känna att det luktade gott bakebröd. Han tänkte: "Om jag hade haft lite av det granna brö't." Allerbästdetvar kom det ett grant fruntimmer till honom med en fjärding bröd med smör på. Gubben visste inte, om han tordes ta det. "At du, gubbe, jag vet att det duger", sa fruntimret. Då satte han sej på en stubbe och sa: "Mat i Jesu namn!" Han åt smörgåsen och mådde bra. Men då han nära ätit upp, vände fruntimret på sej, och då var hon ihålig som ett baktråg.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.48-49