Västgöte och Gummans Magi

En påskkväll kom en västgöte till en gumma, som bodde ensam, och ville ha hus. Till slut fick han, men hon tyckte inte om detta, för hon skulle förstås ut om kvällen. Så ville hon veta, när han sover som bäst. "Det gör jag, när jag glaner som värst", sa västgöten. Han glante för att se, vad hon hade för sig. Hon tog ett smörjhorn och några andra grejor och så smorde hon sopan och sa: "Här opp å här ut och till helvetets knut!" Därmed bar det iväg med henne. Då gick västgöten upp och gjorde som gumman gjort. Men han kom inte ihåg utan sa: "Här upp och här ned" och han fick fara upp och ned i skorstenen länge. Till slut kom han på det rätta uttrycket och då bar det iväg efter. Men då han kom fram, blev hon befängde, för att han kom till käringarna, när de var i full fart.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.151