Vargar i skogens mörker

Mamma tala om, att hon hade hört sin mor tala om, att det var på ett ställe, som de hade bröllop. Då kom det in en gammal gumma och tiggde. Men hon fick inte något. De svarade att de inte ville ge en sådan något. Men hon sa, att de skulle få gå och söka sin mat. Så blev det vargar av dem alla, och de blev borta i skogen och fick springa som varulvar.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.145