Tomten i uthusen

Tomten var i uthusen. Och i Kasa var han längst, för där är husen så gamla, så de är ett par hundra år. Han kom inte in i stugan mer än varje julafton och inte då heller, om de inte försummat maten hans. Om de då inte var nog kvicka att fylla hans skål med gröt, så banka han och slog i väggarna och förde ett förfärligt väsen. En julafton kom han in och vaggade barnet så häftigt, att det föll ur vaggan. Men det var ingen som vågade säga något till honom för det.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S. 105.