Olle och skogsrået

Olle i T. var uppe på fjället. Det var i skymningen. Där fick han se skogsråa. Hon satt i en fin säng och stickade på strumpor. Stickor hade hon så fina, så att det glänste som guld av dem. Och själv var hon så fin. Håret var långt och hängde löst ned på ryggen. En vacker blommig klänning hade hon på sig. När Olle kom i närheten av henne, så klappade hon på sängen och sa: "Lyster det trötte man att vila, så sitt ner!" Men han var kvick till att svara henne: "Har du suttit där sedan Kristus var född, så dra av "vägen!" Då gick hon, och han fick inte se henne mer.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.51