Mötet med Skogsrået

En gång kom jag från Norge, där jag hade arbetat. När jag kom mitt emellan Kallhem och Svarttjärn, mötte jag ett stort, svartklätt fruntimmer. Jag såg att det var guldränder i hennes klänning, för det blänkte som guld. Jag blev så rädd, så jag ställde mig till att läsa Fader vår. Sen sjöng jag en psalm efter vägen. Då blev det som varme runt omkring mig. Och så såg jag inte skymten av henne mer.

Skogsråa hade fått makt med en karl i Gustavsfors så förfärligt, att de fann honom död i skogen en morgon.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.46