Skogsrået och dess ekon

När mor min var i skogen å vallade korna, så hörde hon många gånger att skogsråa "lila". Det gav eko i skogen efter henne. Ibland lilade hon så vackert efter korna, så ingen kunde göra efter henne. Det var framåt skymningen, en kunde få höra henne. En faster till mig fick se henne en gång. Hon kom och gick smått och hade en handten, som hon spann på. En grön schal hade hon om livet och ett vitt kläde på huvudet. Efter henne kom en hop getter och får. Faster skulle springa och gömma sig, men då blev både hon och djuren borta.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.45