Prästen och jätten

En gång hade en präst besinnat sig att bygga en kyrka och han vidtalade en jätte att bygga den. Men hade inte prästen lyckats ta reda på jättens namn, innan kyrkan var färdig, så skulle prästen lämna sig till jätten. Det gick raskt undan med bygget, och prästen blev alltmer bekymrad, för han kunde inte lista ut jättens namn. Men en dag, när han gick utefter bergen, fick han plötsligt höra någon sjunga för sitt barn så här: "Tyst, tyst, mitt lilla barn, i morgon kommer Sven Hin, min man, hem med Eskils mannakött och hjärteblod, då får du mat".

Nu skyndade prästen till kyrkan. Där höll jätten på med att sätta på tornet. Glad ropade prästen till jätten: "Du bygger bra, Sven Hin!" Då hoppade jätten ned från ställningen och slog sig så hårt i backen, att han dog. Han kom ned med benen före och blev stående, och så fick han stå som kyrkeport.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.65-66