Prästen och bergjätten

Dä va en präst som hade agedera mä en bergjätte om att han skulle sätte torne på körka, för att han skulle va så berökta för sin störke. Då svara jätten att dä skulle han göre, om han feck prästens bägge öge, ifall han inte kunne gisse namne, inna torne va påsatt. "Dä blir ju svårt", sa prästen, "om ja ska miste bägge öga, men vi bestämmer dä". En dag kom dä e gammel gömme te prästgåln. Dä va nu så ille mä prästen, för dä le på tia att torne va färdit. Då säger gömma: "Ja vet var berge ä, där jätten bor; ja ska gå dit å lystre". Räss som dä va, så feck ho höre sång. Då va dä bergjättekäringa, söm sjöng för sett barn: "Ro, ro liten min, snart kommer Eskil hem 'mä prästens bägge öge". Nu feck prästen vete namne å geck te körka å skrek på jätten jämnt som denne höll på å sätte på torne: "Sätt spira rätt för öst å väst, fader Eskil!" Då ramla jätten ner å slog ihjäl sej.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.66-67