Pojkarna och påskkäringarna

Det var några pojkar som mente på, att de skulle lura påskkäringarne gott, och en månskensnatt så klädde de på sig bra och la sej på taket och vänta med bössan på dem, och de kom ock. De såg dem inte, men de fick höra ett sånt konstigt gny i luften, och då brassa de på. Men det enda de fick se, det var en silkeschal, som kom seglandes ner till dem. Detta hågar jag så väl att min far talte om många gånger.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.150