Ödesdigra nattvandrare

Jag vet att det var ett slags spöke, som kallades "dagståndrer". Det skulle vara gubbar, som inte hade något huvud. De höll sig i korsvägar om nätterna. Om dagen kunde de inte flytta sig något, utan de fick stå stilla så länge solen sken. Om en kom att stöta till en sådan, så blev en sjuk. Det skulle vara av de döda. Det var inte goda människor, som fick gå på det viset.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.139