Mysteriet på Wittenholm

Jag och en kamrat var ute på en fisketur. Vi ägnade ut våra redskap. Så for vi till en holme, som heter Witten och la' oss. Högsta natten såg vi att en båt sköts ut. Det hördes, att någon kastade ut årorna. Om en stund drog han upp båten vid vår båt. Sen hörde vi tydligt, att han gick i bergen. Då var klockan halv ett på natten. När vi såg efter närmare, så fanns det inte liknelse till båt mer än vår egen.

Klockan ett på natten så började en hop ekorrar springa i trätopparna och en stund därefter kom en stor fårskock springande och var alldeles förskrämd. Men varken ekorrarna eller fåren var som de skulle vara. Det var själve fan, som regjorde på holmen. Och det var inte utan än att vi var rädda. Men sen fick vi se en person sitta och elda under en gran, och i den granen hade en patron från Botilsäter hängt sig. Det var ett par år förut. Det kunde inte vara nån annan än själve fan, som satt där och eldade.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.17