Jättekäringen och lånen

I Mo stom bodde en gumma. — Jättekäringen kom gång på gång till henne och ville låna, ibland mjöl, ibland dricka eller brännvin. Och alltid betalade hon med mycket mer, än hon hade fått låna. När jättekäringen hade varit tillbaks med det lånta, brukade hon säga: "Dreck ur drecken, bränn upp karet. Känner ingen sitt i kol och aska."

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.73