Hundskall i kvällningen

Förr i världen så brukade de ha på tal ett slags läte som de hörde i kvällningen. Det var som när flera hundar skäller. Både små och stora hundar var med. Det var en kväll som min far skulle gå till granstugan, å då fick han höra något så underligt i luften. Han ställde sig å ly, å då var det som det skulle vara fullt med hundar runt omkring i luften. Det var somliga som skällde så grovt å somliga skällde fint som hundvalpar. Han stod å hörde på det en bra stund, innan det blev borta. Han hörde att det var i luften, så det kunde inte vara hundar, som drev på backen. Jag minns att far talade på detta många gånger. Men det var [...] i luften, sade han, som inte var något gott med. Han kallade att det skulle vara "Pelle jägare", som var ute. Detta skulle vara en som hade gått å ohelgat söndagen med att han gick å jagade, å då fick han hålla på å jaga. Det blev inte slut på den jakten förrän det tar slut på världen. Men jag minns att det var somliga som talade på å trodde att det var "skogsråa" som var ute å skulle skrämma de som kom å gick efter vägarna om kvällarna.