Den gamle draken återvänder

Draken for över di höge berga. Det var "den gamle", som var ute. Det var många gånger en fick sitta och höra på far och andra gubbar, när di tala om sådant. Jag minns en gång att far påstod, att inte det var den onde, för han skulle inte komma lös förrän på världens yttersta tid. Men då trodde de andra, att det var så långt lidet. Det kunde inte vara någon annan, som hade eld och svavel med sig. För det luktade svavel efter honom.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.114