Näs-Erik och bärplockarna

Det var en gubbe på Näset, som kunde sin sak, Erik hette han. Det sista jag vet var två töser i Ravelsbo (Kavelsbo?), som plockade bär i hans hage. Näs-Erik gick ut till dem och sa, att det fick de inte, men de bara skrattade åt honom. "Kommer I igen, så händer det något", sa Erik. Men de gick dit nästa dag och plockade bär. "Jaså, I ä här igen," sa Erik. Hon skrattade åt honom, men när hon kom hem, satt munnen här uppe.

Näs-Erik hade får ifrån Lo över sommaren och han hade får själv. De kom på hösten ifrån Lo och skulle hämta sina får, men de ville inte betala det de skulle. Det blev omöjligt att få tag i fåren. Men när Erik kom ut och sa: "Kom nu, pullera." så kom de.

Några från Alingsås tände upp eld och skulle koka kaffe på skogen och elden kom ut i skogen. Men Näs-Erik kom och gick runt där det brann och elden gick inte längre. Han kunde gå över ett vedträd och sen brände bara halva vedträdet upp. – Han gick och läste något, när han släckte eld på det viset, men jag tror aldrig någon hörde, vad han sa.