Näcken och spelmannens löfte

En karl var på väg till en bröllopsgård för att spela. Vägen gick förbi en fors. När nu karlen kom fram till forsen, fick han höra sådant vackert spel, och då han såg ditåt, upptäckte han näcken, som satt på en klippa och gned sin fiol. Karlen stannade en stund och lyssnade. Sedan ropade han till näcken: "Vad ska du ha, om du lär mig att spela lika vackert?" Då svarade näcken, att om karlen ville ge honom den översta leden, när han gick hem igen från bröllopet, så skulle han nu strax få förmåga att spela lika bra som näcken själv. Det gick karlen med på. Men när bröllopet var slut och han skulle gå hem, kom han att tänka på sitt löfte till näcken och talade med kokerskan om det. Hon tog då en fårbog och la den i hans hatt. När sedan spelemannen kom till forsen, flög med ett hatten av honom och fårbogen med den. Hade han inte haft fårbogen i hatten, så hade näcken tagit hans huvud.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.20