Kniven på påskafton

Smen på Stommen har berättat för mej, att en påskafton var en karl ute och gick, och då kom en käring ridande bara några meter över marken. När hon var nära inpå honom, kastade han sin kniv, så att den fastna i skinkan på käringen. En lång tid därefter fick den karlen bud efter sej, för en ko hade blivit sjuk på ett ställe, och han förstod sej på sjukdomar. När han kom in i köket efteråt och skulle ha sej mat, då låg där en kniv på bordet, som han skulle ha att ta smör och ost med. Då kände han igen kniven, för det var densamme, som han kastade efter påskkäringen den gången. "Det här är allt min kniv", sa han. En kan förstå, vad käringen skämdes.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.118