Skojaren och ormen

Det fanns skojare, som kunde tvinga ormar att hoppa i elden. Det var en bonde, som skickade bud efter en skojare, för det var så mycke ormar i markerna. Skojarn sa, att han kunde göra av med dom, men det var en slags skogsorm, som han var rädder för, och om det fanns en sådan orm, så tordes han inte. Men bonden sa, att det fanns ingen sådan orm.

Då tände skojarn på, och sen läste han något vad det var, och då kom det så många ormar och hoppade i elden. Men så kom den ormen, som skojarn var rädder för, och han flög i strupen på honom och bet ihjäl honom. Men strax efter hoppade han i elden, han ock; det var tvunget.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.123