Möte med påskakäringar

Gamle Skantåsen hade mött tre påskakäringar i Risås och han hade känt igen dem. Den ena hade en liten tös med sej, och det tyckte han var så uselt. När han kom hem, talte han om det för huggekubben — de hade alltid en huggekubb inne då — men folket var ju inne med och hörde alltihop. Det var en påskedagsmorron, han hade sett dem. Då kom de hem och hade varit hos "den lee" i helvetet.

Det var en käring, som lovat Skam så stor smörslaga om året som Långareds kyrketorn. Men hon skulle ha lovat måttligt. Det gick åt alltihop, så när Skam hade fått sitt, blev det inget över åt käringen. Hon skulle vara värst av de tre.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.116