Gummans spöklika krav

De berättade, att det var en gumma, som hade spunnit blånor åt en bondgumma, men hon hade inte fått betalt för arbetet, innan hon dog. Flera kvällar i rad kom hon fram till den gården — det var Föstorp i Hålanda — och sa': "Blånedotten ä dryg, blånedotten ä dryg." Det blev ingen annan råd än att hon, som var skyldig henne pengarna, fick gå till kyrkogården en natt och lägga pengarna i graven, och när hon kom in på kyrkogården, blev det så ljust där, så hon såg vartenda strå.

Prosten Bruno fick reda på detta, och det blev rättegång av, för man hade inte rättighet att tala med en död.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.104