Den förbjudna julmåltiden

Vår bonde hade en piga. Det var i Krokstorp. Jag kände henne lika väl som jag kände min egen mor. Hon hade varit där i många år. Men hon kunde aldrig vara med och äta vid julbordet, för då fick hon anfall av fallandesoten. Första julen hon var där hade de tvingat henne fram till bordet, för de tyckte det vore skamligt, om inte alla vore med. Men så snart hon kommit fram, fick hon ett anfall. Och sedan slapp hon alltid att vara med.

Hon talade om, vad det berodde på. Hon hade sett en liten gubbe i Alkareberga i Kilanda; han hade kommit bärande på en stor påse med många granna boter på. Och hon hade drivit något spektakel med honom och förargat honom.

En gång när hennes husbonde och en till hade varit i Alingsås och for hem och de var komna till Alkareberget, sa bonden: "Det var här som min piga såg den där lille gubben." Då slogs bägge hjulen av kärran med detsamma.

Detta är sanning alltigenom, för jag kände ju folket.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.38