Den onde patronen

Ja minns mina föräldrar ta're om, dä va en som hade gått i förbunn mä den onde på en viss-en ti. Han skulle få allt gott här på jola, män då tin va ute, skulle-n få-n förståsse. Å så jikk-en ant möjligt gott då, å då tin va ute komme hin Hå're å skulle hämte-n, då. Män då ställde-n till ett storte jästabu den där patron, ja vill säjje, för då tängkte-n, att-en inte skulle våga sä å komme då förståsse, den Onde. Män han komme ändå – han jikk i jörning hele vakten å jikk in till-en å tog-en mäsä ti kammarn. Å då stog dom på dåra å lyddes, å då hadde den Onde sakt, att hadde-n brôte hasa (hafa?) tå dôm allihop, hadde-n sakt. Å sään hörde dom bära en kvidan, å då dôm komme in, så dom bära tre brodrôppar på golve. Hin Onde han hadde tajje mä sä patron jönning fönstre.