Såret som aldrig läktes

En farbor till mej han föll en gång då han skulle in i porten, och han fick ett sår som aldrig läktes. Dom sökte en visgubb, och han sa att han hade trampat på en vitter, men det gick inte an bota, för han svor i detsamma han föll. Han var bara pojke då det skedde, men han fick ha såret i all sin tid.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s. 72