Den olyckliga Sofie Kernell

Är det nån som går igen, så har dom kunnat gå på graven och fråga vad dom har gått efter. Dom skulle väl gå då vid 12—tiden, då dom bruka visa sej. Dom har också fått svar då ur graven, och sen har dom int gått mer.

Det var en fröken i Härnösand som var död, och dom hörde på graven att hon sjöng en psalm — jag har vetat numret på'n, men det har jag nu glömt — men då hon kom till orden "o Gud", då kunde hon inte längre. Det var olyckligt med henne förstås. Då hade prästen gått på graven hennes, och så hade han frågat: "Vems barn är du?" Då svara det ur graven: "Jag är den olyckliga Sofie Kernell." Då hade han bett henne sova i ro till den yttersta dagen. Sen hade dom inte hört henne mer.

Källa: Ella Odstedt 2004: Norrländsk folktradition. Uppsala. s.110-111